Linnéa L.
1/5
Alvinadikten? Den igen.
Har den korta versionen.
Hade tänkt gå vidare men…
Shoutout till varje vän. Med LVM
På grund av detta skämt,
Till ”behandlingshem”.
Jo jag kom dit ja, till Alvina, via Maria.
Det lät ju så fint, behandling och terapi.
Få växa som individ, blev tillslut ingenting.
Hoppas ni förstår, och kan lita på.
Att jag kommer ihåg, allt som igår.
Hur dåligt man kunde må, i denna nötdepå.
Spenderade ett halvår, i en sjunkande båt.
Kan låta hårt, men saknades röd tråd.
Ska det vara så svårt, att hålla jämn nivå.
Bagdad Bobs fort, kort och gott, ett luftslott.
Kom aldrig till skott, ville lära mig nått.
Men kom bort, i denna flopp.
Ingen kritik, bara sanningen.
Om jag jämför behandlingshem.
Och behandlingen, kan ej utvärdera den.
För de hade ingen. Kom igen.
Så personalen, något jag såg sen starten.
Smsar privat till en, under placeringen.
Diskrimineringen och favoriseringen.
Hanteringen, av var och en, som behövde hjälp, de människor de stjälpt.
Underbemannat, Ingen vettig ville stanna.
Pratade mer om varandra, än med varandra.
Dock inget jag klandrar.
Hade också varit förbannad.
Varje nattlig gäst, som var där på efterfest.
Alla de blåstest, förgäves, ett dygn efter fest.
En onödig gest, när folk knarkandes.
Erkänandes, skrytandes, sen yttrade:
"äsh, vill du ha en bärs?"..
Men det som var värst:
Hacka banan, kalla det för grupp.
Ta en promenad, kalla det för grupp
Sakna du vilja, finns det en grupp.
Att sitta stilla, i samlad trupp.
Är det något du gillar, då är det en grupp.
En klient grillar, kalla det för grupp.
När du inte kan urskilja;
En grupp, från att bara chilla.
Då är det illa.
För allting blev en grupp.
Men kunde inte ger upp.
Då hade det också blivit en grupp.
Att fylla upp.
Fanns ett mönster, det blev ett skämt.
Att klättra ut genom fönster, varje jäkla helg.
Något är sönder, om det händer om igen.
Utan konsekvens.
Lätt att man glömmer, att detta återigen.
Är ett behandlingshem. Sannerligen.
CRA och ADL, bara för den, som redan klarar sig själv. Kom igen. Tvek på den.
Jag har på mer den, låta folk sova till två,
Så de natten därpå, springer o går, i deras korridor.
Och pratar på, i telefon, lätt att sova då.
Försökte påpeka felen, att något öra nå.
Detta var problemen, som jag kunde förstå.
I denna verksamheten, fanns några ändå.
Hälsovårdsmyndigheten. Ja. Det räcker så.
Finns la sina skäl, att så länge jag var där, ska tre personer ha IVO-anmält.
Och sen, en o annan socialtjänst.
Valt att aldrig igen, skicka någon klient.
Till detta "behandlingshem".
Där har broarna bränts.
Pepparkakshus, höll mig inte nykter.
Att sopa grus, i behandlingssyfte.
Är rätt sjukt, att någon var nykter.
Bjöds på snus, innan B.A. blev dyster.
Hade i alla fall kul, åt deras undanflykter.
Fattade tillslut, behövde ju inte vara nykter.
För alla fick komma tillbaka.
Oavsett hur dyngraka. Inget vett att bejaka.
Även jag ja, behövde inte förklara.
Visst sen jag baka, en Sylviakaka.
Till ledningens lag.
Det behandlingen var, denna dag.
Fanns anlag, till anslag, inget ansvar.
Vill slå ett slag, för den sekretesslag.
Som kan verka vag, körs ändå utan de.
Men vad vet jag, en simpel missbrukare.
Inte särskilt viktig, på riktigt. Fel riktning.
Ett jäkla lallande, så länge jag pallade.
Tror att de fattade, varför jag inte stannade.
Drog inte fören, jag tillslut tröttnade.
Och jag tog dörren, blev inget fönster.
Detta är inget förtal, fritt land, mitt val.
Inte Guds bästa barn, är sant, är jag.
Fanns vettig personal, som kan, vara bra.
Er jag ville ha kvar, men fan, ett fåtal.
Ska inte vara sån, har ni en åsikt om,
denna omgång, av min klagosång.
Om jag gått för långt, kanske är missförstånd.
Om jag kränkt någon, kritik och sånt.
Maila på en gång, För jag signerar som:
[email protected].
